Fort april 2013sättning Familjeplanering i Medina Salaam

Familjeplanering i Medina Salaam mars – april 2013 Efter det att männen tillsammans med kvinnorna (de traditionella berättarna) haft en heldags utbildning i familjeplanering hos Saul den 3 februari var det dags att involvera hela byn. Den 23 mars träffades männen hos Saul för att bestämma dag. Den 14 april ansågs vara en lämplig dag. Männen skulle tala med kvinnorna om det passade och återkomma den 6 april. Den 6 april träffades männen åter hos Saul och fastställde dagen till den 14 april. De beslutade att mobilisera fler män och göra upp planer för den 14 april tillsammans med kvinnorna. Det beslutades av vi skulle använda ett stort klassrum i skolan. Jag hörde mig för med skolledningen att det gick bra. Den 12 april träffades männen åter hos Saul för uppföljning av planerna inför den 14 april. Vid dessa tre möten var det segt att komma igång eftersom det råder ”african time” i Gambia och Saul fick ringa och påminna och även hämta vissa med bil. Så kom då den stora dagen och efter någon timme började folk droppa in. Mest kvinnor. Det beslutades att det var bättre att vara ute på skolgården än inne i ett klassrum. Man bar ut stolar från klassrummen och placerade dem i en stor ring. Kvinnorna satte igång att spela och sjunga. En kvinna spelade på en stor upp-och-nedvänd kallebas i en stor balja med vatten. En annan kvinna spelade på en stor plastdunk och resten av kvinnorna hade små trästavar (palmribs) som de slog rytmen med. En kvinna hade en stor megafon och var försångare. Sedan svarade alla de andra kvinnorna i kör. Sången var riktat till mig och Zonta att de nu var så tacksamma över allt de fått lära sig om familjeplanering och hur mycket det hade betytt för dem och för deras familjer. Nu var de verkligen lyckliga. ”Thank you Aunti Meta. Thank you Aunti Meta.” sjöng de om och om igen. Lockade av alla rytmer började kvinnorna dansa som i extas. Till slut var Saul tvungen att avbryta dem och hälsade alla välkomna till vår gemensamma dag i familjeplanering. Därefter började kvinnorna en efter en att berätta vad familjeplaneringen hade gjort för dem. Nu kunde de planera sitt liv och sitt arbete. De kände sig friskare och kunde hjälpa sina barn att gå till skolan. De hade fått bättre råd till mat och kläder. En av männen reste sig upp och berättade hur bra det är med familjeplanering för när det finns för många barn i en familj är de ofta sjuka och kvinnorna måste gå med barnen till kliniken för att få hjälp. Barnen som är hemma blir hungriga och äter från någon mat som stått framme för länge och blivit dålig. Då kanske de också blir sjuka. Så om man inte har så många barn hinner man med dem bättre och barnen blir friskare. Sedan fortsatte kvinnorna att spela och dansa. ”Maraboumannen” tyckte att jag också skulle dansa och bjöd upp mig till dans. Samtidigt bjöds alla på Boab Juice, som är en mix av juice från boabfrukten blandat med banan och apelsin. Jag tackade alla för en fin dag med information, musik och sång och lovade att föra det vidare till Zontagruppen i Göteborg. Till familjeplaneringen den 14 april kom ca 80 kvinnor men bara 7 män och det var de som hade gått på utbildning hos Saul. De kände att det hade varit svårt att få med fler män. De föreslog att det kunde vara bra att ha en T-shirt där det stod Family Planning Medina Salaam på ryggen. Då kanske andra män blir nyfikna på vad de håller på med. De kanske frågar och så kan de informera om familjeplanering och få andra män intresserade. Detta är en bra början med att få med männen i familjeplaneringen. Nu har i alla fall dessa 7 män förstått vad det är frågan om och de vill gärna föra budskapet vidare till andra män i byn. Saul planerar att föra ihop dessa män med männen i Misera. Männen i Misera hade tagit till sig budskapet om familjeplanering redan efter första mötet och jobbar nu vidare med det. För pengarna till familjeplanering har Saul också inhandlat kondomer och p-sprutor. Det är nu över 100 kvinnor i Medina Salaam som tar p-sprutor och ca 15 tillkommer varje år. Kondomer delas framför allt ut genom ungdomarna i kamratstödjarna. Västra Frölunda den 13 juni 2013 Margareta Lindquist

Brev från Gambia

Här i Gambia går allt sin gilla gång. Jag håller på med mina projekt: Familjeplaneringen (sponsor Göteborg Zonta III), där vi nu kämpar för att få med männen (se min blogga "meta i Gambia" och Läsprojektet (sponsor Göteborg Frölunda Rotary klubb) för 10 kvinnor som aldrig gått i skolan och aldrig fått lära sig läsa. Det har gått lite trögt med det. Jag tycker inte läraren är bra. Han har ingen "go" och följer inte upp det han gått igenom utan de får bara skriva av ord från tavlan som de inte kan läsa. Kvinnorna går 2 ggr i veckan kl.16 - 18 och då det kan ju inte hända så mycket på den korta tiden samtidigt som de inte kommer i tid "african time" you know och dessutom talar högt i mobiltelefonen om den ringer. Jag har klagat hos ledningen och rektor vilket ledde till ett stormöte med byrådet och nästa dag möte med mig och läraren, kvinnorna, rektor + fd. rektor, verksamhetsledning och två representanter från byrådet. Dom kan verkligen prata prata (1½ tim) och jag förstod inte språket men fick ett sammandrag efteråt hur de talat om för kvinnorna att de var utvalda och en del av utvecklingen av Gambia och för att vi ska kunna fortsätta projektet så gäller det att de kommer varje gång och i tid m.m. När det gällde läraren så är han också biträdande rektor så han kanske hade för mycket att göra. Kanske de byter lärare??? Själv går jag på gym med personlig tränare 1 tim 3 ggr i veckan. Först och främst för att träna mitt knä men också hela mig och det har faktiskt gett resultat. Jag går bättre, har blivit starkare, fått mer kondition och dessutom gått ner i vikt. Jag delar lägenhet med en tjej från Stocken och vi är ett gäng svenska kvinnor som träffas ganska ofta, ibland på stranden, går ut och äter och ibland går vi ut och dansar. Nu kan jag dansa igen!!! Det är jättekul! Slutligen har jag beslutat mig för att stycka min tomt i 4 delar, sälja 3 och behålla en den själv. Jag har nu satt igång med att bygga ett litet hus där. Väggarna är murade och idag har taket kommit på. Jag har borrat efter vatten och har en ställning med en 1000 literstank på. Nu är pengarna slut. Får jag bara sålt en eller tre tomter å fixar sig allt Min Golf Diesel går jättebra och tar väldigt lite diesel. Tyvärr hade jag nästan tom tank när dieseln tog slut i Gambia. Det var bara att låta bilen stå. Till slut lyckade jag få köpa 20 liter smuggeldiesel. Nu finns det åter diesel på mackarna. Tack och lov. Ja, inte längtar jag till kylan i Sverige men jag längtar efter mina barn och barnbarn och mina vänner. Det ska bli så kul att träffas!!! Jag flyger hem den 29 april. Vi ses! Kramar från Meta

Familjeplanering 2013 i Medina Salaam Gambia Byn Medina Salaam ligger ca 7 km från gränsen till Kasamas i södra Senegal. Kasamas har haft en rebellrörelse som vars mål varit att frigöra sig från Senegal. Det har inneburit att en stor del av befolkningen i Medina Salaam är flyktingar. Flyktingarna kommer inte bara från Kasamas utan också från länder söder om Senegal som Ginea Bisau och Ginea Konakry där det också varit kupper och oroligheter. Nu när läget har börjat stabilisera sig i deras hemländer och arbetslösheten är stor i Gambia är det många som återvänder till sitt hemland. Delvis p.g.a. denna migration och dessutom p.g.a. att dessa män i M.S. är mycket traditionella i sitt levnadssätt har det varit stora svårigheter för Saul att få ihop en grupp män till familjeplaneringsmöte. Två söndagar i rad har Saul och jag varit i byn för att bestämma tid för en workshop. Kvinnogruppen är intakt men endast tre män kom och andra som lovat komma uteblev. Saul har gjort ett stort jobb med att mobilisera nya män genom religiösa ledare och ledande bymedlemmar. Till slut bestämdes en workshop den 3 februari på Sauls klinik i Gunjur. Saul själv tog sin ambulans och åkte 5 km till M.S. och hämtade dem. Han hade ordnat med frukost och förfriskningar och hans syster lagade lunch till oss. Till mötet kom de 6 kvinnorna som är de traditionella berättarna och 7 män, varav 2 hade varit med tidigare. En av männen var en s.k. ”marabou” som tillverkar ”jojos” som kvinnor ska bära för att inte bli gravida. Han var mycket tveksam till mötet, men var nyfiken och kom. Jag var där med en väninna från Stockholm som också är intresserad av familjeplanering. Saul inledde möte med att tala om situationen i världen och situationen i Gambia, om kampen för tillvaron. Han kom in på ordet ”familj”. Vad är en familj? Ingen religion i världen är emot ordet familj. Vilka metoder fanns förr för att kunna planera sin familj? (Olika förslag kom) Vilka metoder finns nu? Saul ritade livmodern på blädderblocket och förklarade vad som hände vid befruktningen. Han förklarade att för många förlossningar gör att livmodern inte orkar. Önskemål skulle vara 3-4 år mellan förlossningarna. Kvinnorna talade mycket om hur låst man blir med ett barn i handen, ett på ryggen och ett i magen och samtidigt kunna jobba hemma och ute på fältet. Saul poängterade att det är viktigt att tänka själv och att kunna planera sin familj för att få en bättre framtid. Om man gick till familjeplaneringen så gällde det att följa programmet. ”Det är inte familjeplaneringen som sviker dig. Det är du som sviker familjeplaneringen om du glömmer att gå dit.” Sedan delades deltagarna in i två blandade grupper som fick till uppgift att tillsammans tala om gamla traditionella familjeplaneringsmetoder. Vid återsamlingen redovisade varje grupp sina samtal. Genom ”Maraboumannen” fick vi reda på att 1/ man kunde hacka ett musöra eller en rot i bitar och binda in det i tyg och bära på kroppen 2/ Gräva ner placentan i en djup grop, ju djupare desto längre till nästa graviditet 3/ Bära tyget från förlossningen runt midjan. Den andra gruppen hade mer talat om fördelarna med den moderna tekniken. Vikten med att veta när nästa spruta skulle tas. Man talade om att kvinnan inte kunde neka mannen sex. Då kunde han slå henne, men han kunde neka kvinnan sex. Det gjordes en jämförelse mellan traditionella metoder och modern teknik, mellan olika kulturer och traditioner. Saul gick noggrant igenom olika familjeplaneringsmetoder som p-sprutor (1 mån el 3 mån), kondom, p-piller, p-plåster, spiral, pessar, att operera in en kapsel och olika operationer för att förhindra graviditet. Han visade kondomer som ingen kvinna och flera av männen aldrig tidigare sett. Han förklarade hur man tar på dem och hur de fungerar för att hindra spermierna att komma in i kvinnan. Det kom många undringar och frågor från männen. Saul poängterade att familjeplanering är inte bara en spruta, en kondom eller ett piller. Det är helheten och framtiden. Utveckling är beroende av bra hälsa, bra utbildning och ett bra hem! Vad händer med barnen när familjen inte kan försörja dem med mat? Vad händer med kvinnan som är gravid och lider av näringsbrist? Man kan inte bara hänvisa till Alah. Om vi gör något åt problemet då hjälper Alah oss! Saul uppmuntrade dem att föra kunskapen vidare. Det gäller att inte tappa modet utan att få med fler män i familjeplaneringen. Vi samlar alla våra idéer och går hem och tar ut det bästa. Varje man ska försöka få med sig minst en man till nästa träff. Saul talade eldigt om varför han ville vara med och sprida kunskap om familjeplanering i M.S. Han talade om sitt bidrag och att en grupp kvinnor i Sverige ville vara med och hjälpa dem. Alla lyssnade koncentrerat och tog till sig all information. Vid dagens slut tog ”maraboumannen” till orda och tackade Saul för allt han fått lära sig som han tidigare inte känt till. Nu skulle han hem till sin by och sprida denna information vidare! Vilken seger för Saul och familjeplaneringen! Tänk att han lyckats omvända just honom!!! Saul är en fantastisk eldsjäl!

Ang. omskärelse av flickor i Gambia

I Gambia finns det olika lagar. Dels finns de juridiska lagarna som alla måste följa men så finns också de traditionella lagarna, som är djupt rotade och beslutas av alkalon (byhövding) och district chief (områdes chef). De juridiska lagarna står över de traditionella lagarna, men de traditionella lagarna är svåra att ändra på. I Senegal har man lyckats med det och antagit en lag som gör att det är kriminellt med könsstympning av flickor. Det förekommer dock fortfarande ute på landsbygden. I Gambia finns en rörelse GAMCOTRAP som jobbar emot kvinnlig könsstympning. Den försöker påverka kvinnorna som utför den och har lyckats förmå flera att ”kasta kniven”. Saul som är barnmorska och leder vårt familjeplaneringsprojekt är emot omskärelse av flickor och har talat mot det i den lokala radion. Efter det fick han många hotelser och man sa att han bara gick de vitas ärenden. I vårt familjeplaneringsprojekt var nästa steg att få med männen i Medina Salam. Då berättade han att det var svårt att få till en tid för det nu för alla kvinnor i byn var upptagna med att förbereda festen för sina flickor som skulle omskäras. Han berättade att vanligtvis beslutar man en dag när det är dags för ett antal flickor att omskäras. Sedan förankras det hos Alkalon och Chiefen. Man försöker hitta ett lämpligt tomt hus där flickorna kan sova. En efter en plockas de små flickorna (4-5 år) ut av främmande kvinnor. Under tiden slår men på trumman. Flickorna har ingen aning om vad som ska ske och blir naturligtvis rädda och gråter. 83 flickor från Medina Salam fördes bort till bushen, där de under mycket trummande omskärs en i sänder av en särskild kvinna. Man lägger på läkande örter på såret och trummar och dansar för att man inte ska höra deras skrik och gråt. En släkting kommer till dem med mat och sover hos dem på natten. Alla flickorna sover i samma hus. Under dagarna är det mycket trummande och de får lära sig olika ritualer och hemliga sånger och danser. De får inte sjunga dem när de kommer hem. De får heller inte berätta för någon vad de varit med om. Det är mycket hemligt. Efter en vecka anser man att såren är läkta och då får de komma hem. Hemma tar man emot dem med en stor fest. De får nya fina kläder och skor, man flätar in nya frisyrer i deras hår och de blir bemötta som prinsessor. Det är stor folkfest med trummor och sång och dans hela dagen och natten. Saul berättade at vid något enstaka tillfälle har såret inte läkt och flickan har fått läggas in på sjukhus. Han berättade också att vuxna kvinnor som inte är omskurna kan bli mobbade och hotade med att de inte kan få några traditionella uppdrag om de inte omskär sig. Lyckligtvis förekommer det inte bland alla stammarna. T.ex Wolof stammen, som min Meta Ding Ding tillhör omskär inte sina flickor. Däremot är det vanligt bland Mandinka stammen och särskilt ute på landsbygen där utbildningen är låg. Vid mötet med familjeplaneringsgruppen ”Unga vuxna” i Misera var det en kvinna som skrek rakt ut: ”I regret it! I regret it! Iregret it”. Hon skulle i alla fall inte låta omskära sin dotter sa hon. Därför hoppas vi att vårt familjeplaneringsprojekt kommert vara ett viktigt inslag för att kunna påverka. Saul sa att han kommer att ta upp det på våra träffar. Det händer mycket i Gambia nu. Alla har mobiltelefon och radio och många har TV så information kommer förhoppningsvis så småningom ut till alla byar om man nu vill ta den till sig.

Fortsättning av Familjeplaneringsprojektet i Medina Salam 2011 – 2012

Den 31 april var det dags att ha en familjeplaneringsfest för Balanta stammen på ”Balanta Kunda”. Den hade varit lika uppskattad som tidigare familjefester med trummor och drama från verkliga livet med de traditionella berättarna. Förtydligande information från Salomon Sambo och naturligtvis bjöds alla på den goda bobab juicen.

I maj hade kamratstödjarna ett uppföljningsmöte med Salomon Sambo.

I april och maj inköptes fler p-sprutor till kliniken i Medina Salam.

Sedan var det dags för regnperioden då kvinnorna har fullt upp med att odla och skörda ute på sina fält och det fanns ingen tid till att samla dem.

När jag kom i slutet på oktober hade jag flera planeringsträffar med Salomon Sambo. Han la då fram ett förslag om att grannbyn Misera också borde ingå i vårt projekt. Detta beroende på att Misera och Medina Salam är mycket involverade med varandra. Ungdomarna umgås och man gifter sig mellan byarna.

För att förankra det i byn gjorde Salomon Sambo och Juspha Fatto besök i byn under två eftermiddagar och träffade då byhövdingen ”Alkalon” och den religiöse ledaren ”Imanen”. För att visa respekt för de höga herrarna hade de med sig ”colanuts” som äldre herrar gillar att tugga på. Man lyssnade till deras budskap och man hjälpte till med att identifiera 25 viktiga unga vuxna personer som man respekterar och lyssnar till.

Den 11 december hade vi en heldags workshop med 25 unga män och kvinnor. Några var lärare i byn och flera hade barn och var gifta.
Salomon gick igenom anatomin hos män och kvinnor, befruktning och barnafödande. Sexuellt överförda smittsamma sjukdomar, familjeplanering (myter och fakta) och tonårsgraviditeter.

Det var en lång dag i värmen. Vi bjöd på förfriskningar och frukost och lunch
Församling var mycket intresserad av Sauls framställning och deltog livligt och ställde frågor. Man tog bl.a. upp problemet med omskurna kvinnor, vilket är mycket vanligt i byn, och vad det kunde medföra vid samlag och barnafödande. En kvinna skrek rakt ut:” I regret it. I regret it. I regret it. I say it over and over again”. Hon sa att hennes dotter aldrig skulle få omskäras. Salomon tog upp exempel på män som inte brydde sig om att kvinnor kunde ha ont och poängterade kvinnors rätt till sexuell njutning.

På julafton den 24 december hade halva mandinka stammen sin familjeplaneringsfest på Mandinka Kunda I. Tyvärr kunde jag inte vara med eftersom det var julafton och jag och mina vänner hade planerat ett knytkalas med svensk julmat. I Gambia firar de jul den 25 december. Dessutom är de flesta från mandinka stammen muslimer och julen har ingen större betydelse för dem. Mötet var mycket uppskattat och hade gått enligt planerna med trummor, drama och frågestund samt dans och bobab juice.

Den 13 januari var det dags för resten av mandinka stammen att ha sin familjeplaneringsfest på Mandinka Kunda II. Då var jag med och alla var mycket glada att få träffa mig. Killarna kom med sina stora trummor och satte igång att trumma. Kvinnorna strömmade till. Man hämtade stolar från skolan och snart var där över 50 kvinnor i olika åldrar samt en massa barn. Man rycktes med av musiken och barn och vuxna Satte igång att dansa. Denna gång hade Salomon planerat ett nytt upplägg. Han lät kvinnorna, de traditionella berättarna, en och en framföra budskapet om familjeplanering till de andra kvinnorna. Alla lyssnade noga och ställde frågor och fick svar. Salomon var mycket imponerad över hur deras kunskaper hade utvecklat sig och hur profsigt de svarade på alla frågor. Man poängterade hur viktigt det var att följa anvisningarna i familjeplaneringen och inte hoppa över någon dag eller månad. Sedan förtydligade Saul den informationen som kvinnorna givit. Festen avslutades som vanligt med boabab juice och mer musik och mer dans.
Efteråt berömde Salomon De traditionella berättarna för deras kunskaper utmärkta framförande. Kvinnorna själva var inspirerade och sa till Salomon att de som varit först med familjeplanering nu ville fortsätta att jobba vidare med honom var han än var i Gambia. Salomon föreslog dem att de skulle vara med och träffa gruppen från Misera

Jag överlämnade D3000 till Kliniken i Medina Salam för inköp av fler p-sprutor.

Den 17 januari 2012 träffades jag och Salomon för att planera fortsättningen.
* Utav de 25 som deltog på workshoppen i Misera skulle han välja ut 6 lämpliga personer för ett möte med de traditionella berättarna från Medina Salam. Under det mötet ska de traditionella berättarna ha sitt framförande. Sedan ska de tillsammans föreslå hur vi ska gå vidare. Saul är mycket noga med att förslagen ska komma från dem.
* Involvera männen i Medina Salam i familjeplaneringen.
* Identifiera Area Coordinator
*Youth Service Provider (YSP) som ska kunna dela ut kondomer och bokföra det. 4-5 personer ska tränas i Misera eftersom där saknas en klinik.

Medina Salam den 19 januari 2012
Margareta Lindquist

Vräkning på Meta Kunda

Den 24 mars 2011 fick jag äntligen efter en rättegång som pågått i 18 år juridiskt rätt till min tomt i Sukuta. Den som jag kallar Meta Kunda. Motparten dömdes till att genast lämna min tomt och betala mig D 100.000 i skadestånd sam D 10.000 i utlägg.
Ingenting hände förutom att min motpart dog på kuppen. En familj bodde kvar i det hus han byggt på min tomt. För att de ska flytta behövdes en ”Court Order” för vräkning. Detta skulle ske redan i september, men blev uppskjutet tills jag kom i oktober. Jag, min advokat och min vän Fatou som representerar mig i Gambia har varit i kontakt med Cheriffen på High Court i Banjul massor av gånger. Han skulle ordna med en ”Court Order” så att jag skulle få hjälp av polisen vid vräkningen. På grund av presidentvalet hade polisen häcken full så vi fick vänta. Så småningom kom vi till skott och fick ”Court Order” på vräkning, men när vi kom till polisens högkvarter visade det sig att vi hade gårdagens datum på dokumentet. Så det blev till att ansöka om ny ”Court Order”.
Efter en helkväll med musik och dans i Senegambia kom jag i säng vid 4-tiden. Då ringer Fatou och väcker mig och säger att nu ar det dag. Vi ska åka till Banjul och få ”Court Ordern”. Det var bara att slänga på sig kläder och iväg. Tur att jag nu har bil! Med dokumentet i hand (med rätt datum) och med en polis och en tjänsteman åkte Fatou och jag till Polishögkvarteret. Efter en lång väntan i värmen var poliserskotten klar att ge sig iväg. Då plötsligt kom en order att presidenten behövde deras erskott. Men de skulle komma tillbaka. Det var bara att vänta några timmar. Äntligen. Jag trodde inte mina ögon, en hel täckt lastbil full med beväpnade poliser! Först kör jag i min Golf för att visa vägen och efter mig den stora polislastbilen. Vi stannade på vägen i Serekunda och plockade med oss i taxi 4 arbetare som skulle hjälpa till att tömma huset.
Väl framme vid Meta Kunda placerade sig 17 poliser runt på min tomt och utanför tomten. Tjänstemannen och polisen som åkt med mig visade ”Court Ordern” och förklarade för folket i huset att de nu måste lämna stället. Arbetarna som vi lejt hjälpte till att tömma huset på deras ägodelar. Det var inte mycket. Allt placerades utanför tomten. Det var ganska makabert och särskilt tyckte jag synd om en gammal tant som bott där länge. Allt gick lugnt till och något polisingripande behövdes inte. När huset var tömt och folket var ute lämnade polisofficeren formellt över ägandet till mig. Nästa steg blir att leta rätt på dödsboet för att jag ska få min ersättning.
Det var en mycket märklig dag (utan mat) som slutade med att jag körde Fatou på begravning till Gunjur där hennes pappas bror just dött. Jag känner också familjen och passade på att beklaga sorgen. När jag kom hem var jag så slut att Jag gick direkt och la mig.

JULAFTON 2011

I år hade vi knytkalas hos Jane i Bakau. Jane stekte köttbullar och gjorde kålslow samt några goda japanska rullar i rispapper som doppades i sojasås. Gun köpte räkor som hon kokade samt gjorde en god räkomelett. Eva-Lena köpte skinka och ostar och hade med sig vin. Jag gjorde Janssons frestelse och sillsallad samt tog med mig en back öl. Musa tog också med sig en back öl och en ABSOLUT. Sen var festen igång. Vi mumsade på den goda maten skålade och sjöng och skrattade så det hördes över hela Bakau. Folk stannade på gatan och undrade vad det var som var på gång. Musa som förstår språket sa att de kom fram till att ”ingen bråkar så de har nog bara trevligt”.
Sedan fortsatte färden till CHOSSAN i Senegambia där musiken och dansen var i full gång till sent på natten eller var det tidig morgon.

Metakunda

I våras fick jag efter 18 år domen på att jag äger min tomt i Sukuta. Idag skulle jag åka med min advokat och Fatou och polisen för att vräka de som bosatt sig där. Men polisen meddelade att de hade så mycket att göra med att vakta presidenten inför presidentvalet. Jag pratade med Sidia Jatta igår och han informerade mig att idag är det nominering av alla presidentkandidater. Nu börjar kampanjen inför valet den 21 november. Sida skall vara med och kampanja för deras opositionskandidat. Så jag får nog vänta till efter presidentvalet med att få hjälp med vräkningen.