Tanje Fiskhamn

Naturligtvis var det i Tanje fiskhamn (inte Sanjang) som vi köpte butterfish. I måndags (29/1) var vi åter i Tanje fiskhamn tillsammans med Conni och Benny och deras vänner Maria och Regar. Vi kom samtidigt som fiskebåtarna kom in för att lossa sin fisk. Det var massor med människor, mest kvinnor, på stranden med stora baljor som de skulle hämta fisk i. Det är långgrunt så kvinnorna vadade ut till båtarna fullt påklädda och fyllde sina baljor med fisk och vadade sedan in till stranden igen. Mängder med måsar flög runt deras huvuden. Det var verkligen ett skådespel. Det var liv och rörelse för det var också marknad i hamnen. Förutom fiskmarknad fanns det också en grönsaksmarknad och köttmarknad. Man kunde köpa allt från kryddor, fotbollar, byttor och baljor till kläder.
Därefter åkte vi som vanligt till Medina Salam, där även Benny har en tomt där han byggt sig en liten hydda. Han hade planterat bönor under regnperioden som nu var färdiga att skörda. Det blev flera kilon att bära hem och rensa. Vi åkte sedan ner på stranden där vi hade picknick och tog oss ett härligt bad. Vi fortsatte med bilen på stranden ner mot Kartong. Då träffade vi Ida Ek som hade besök av Hannes från Göteborg. Ida har också tomt i Medina Salam (vi blir snart en liten svensk-koloni).
När vi körde på den snäckfyllda stranden lät det som när man kör på ny skare på vintern. Vi mötte några enstaka kor som låg och vilade och tittade förundrat på oss när vi körde förbi. Väl framme vid Kartongs fiskehamn blev det lite problematiskt för vattnet gick upp i vikar mot stranden. Vi övervägde om vi skulle bli tvungna att vända. Vi tog oss i alla fall upp i fiskeläget mellan båtar och små fiskarstugor. Den italienska restaurangen längst ute mot flodgränsen till Senegal stängde när vi kom för ölen hade tagit slut. Italienaren som äger restaurangen tog på sig hjälmen ocjh satte sig på sin motorcykel för att åka till Sanjang och skaffa mera öl. (Men nu är det treik på bryggeriet!) Vi stannade istället vid Boboj Lodge där det fanns både öl och vin. Boboj Lodge ligger högt uppe på en sandyn med en vacker utsikt över Atlanten.Där kan man också hyra en hydda utan badrum för 600 Dalasis (160 kr) eller en med badrum för 800 Dalasis (210 kr) per dygn. Man kan även för 300 dalasis ligga under myggnät på en plattform uppe i ett träd. Det kanske vore nåt?
Väl framme vid Bungalow Beach Hotel (där Maria och Regar bodde) skyndade jag till Kotu Craft Market och köpte 3 handgjorda afrikanska dockor till mina barnbarn. I går (30/1) träffade vi Ida Ek och Hannes på stranden vid Kunta Kinte Restaurang. Hannes åker hem till Göteborg på torsdag så jag passade på tillfället att skicka med honom dockorna till Anna, David och Lisa.

Resa längs västkusten: Banjul - Kartong

Traditionen i Gambia är att man besöker sorgehuset 3:e och 7:e dagen efter dödsdagen och lämnar charity till familjen. Man blir då också bjuden på mat. På den 40:e dagen har man den stora minneshögtiden för den döde. Vi var som hastigast in och hälsade på Boris änka och lämnade charity i tisdags (23/1) och i fredags (26/1). Eftersom Medina Salam ligger nära Gunjur passade vi naturligtvis också att besöka vårt husbygge. I tisdags var yttertaket på och man spikade reglar för innertaket I fredags hade man också dragit in rör för vatten och avlopp. Vi passade också på att åka ytterligare några mil till Kartong som ligger på gränsen till Senegal. Vid den lilla gränsfloden tog vi lunch på en liten italiensk restaurang. På vägen därifrån körde vi ner på en öde strand och badade.
Vi åkte sedan in till Brikama High Court för att förvissa oss om att mitt ärende skulle bli renskrivet. Vi fick löfte om att det skulle ske nästa dag i Banjul. Där köpte vi också grill och grillkol.
Sanjang är en stor fiskehamn. Vi stannade där och köpte två stora butterfish som tillsammans vägde 4,8 kg för 140 dalasis (c:a 40 kr). Lars la fisken i marinad och när vi sedan grillade den smakade den underbart gott.

Begravning

Det blev ingen resa till Brikama idag (22/1). Bori Darboe avled plötsligt i lördags kl. 22.40 i sitt hem i Gunjur. I fick dödsbudet 20 min senare och redan på söndagen kl. 10 var det begravning. Här begraver man sina döda inom ett dygn. Vi trodde att han höll på att tillfriskna från sin lunginflammation som drabbat honom några veckor tidigare. Vi hade vid ett flertal tillfällen skjutsat honom både till lungröntgen och till doktorn. I torsdags var han mycket svullen på vaderna, men då litade han inte mer på dr vanliga läkarna utan ville uppsöka ”the local doctor”. Han blev bättre, men så ramlade han plötsligt ihop på lördag kväll.
Vi lastade bilen full med vänner från Sukuta. När vi kom till Gunjur hade massvis med folk (endast män) samlats utanför moskén. Efter hela gatan fram till sorgehuset satt kvinnor i rad på plaststolar. Inne hos änkan trängdes kvinnor som ville dela hennes sorg och visa henne sin sympati. Där inne satt jag tillsammans med alla kvinnor i säkert över en timme. Man samlade in pengar (charity) som man skulle ge änkan. Lars var ute hos männen vid moskén. Utanför moskén låg Bori Darboe på en träbår med ett kistlock över som var täckt med ett tyg med arabiska tecken. Olika män steg fram och berättade allt gott som Bori gjort i sitt liv. Tian berättade för Lars att änglarna lyssnar på vad man säger vid en begravning, därför är det väldigt viktigt att berätta bra saker om den döde. Sedan vandrade alla männen (uppskattningsvis 500-1000) iväg med Bori till begravningsplatsen, där han så jordfästes. Man bad en bön och lade igen graven. Sedan vandrade männen till Boris hem. Änkan och kvinnorna var inte med vid själva begravningen. Plötsligt sa man ”Nu kommer männen” och då skulle alla vi kvinnor gå ut ur huset. Då var det männens tur att beklaga sorgen för änkan. Vi satte oss på plaststolar ute på gården. Man satte fram hinkar med vatten och skopor som man kunde dricka ur. (Vi har alltid med oss eget vatten.) Så småningom kom det stora fat med ris och fisk som man bjöd på. Sedan gick vi in till änkan och tog adjö och gav charity.
Bori blev 75 – 80 år och var pappa till våra vänner Lamin och Fatu Darboe, men han efterlämnade också en ung änka och fem minderåriga barn. Han kom att bli en av våra närmaste vänner. Han hjälpte oss med att få ordning på våra papper på tomten i Medina Salam och hade nu också bestämt sig för att hjälpa mig att få tillbaka min tomt i Sukuta. Vi saknar honom mycket.

Brikama High Court

Under de 15 år som jag besökt Gambia minst 20 ggr har jag inte tidigare varit på varken bröllop eller ”välkommen hem från Mekka-fest”. Nu tror jag det är slut med alla fester. För i går den 18 december var det dags för möte med den nya domaren i Brikama High Court. Vi var som vanligt i god tid kl. 9. Fem i 10 ringer min advokat och säger att hon fått ”brake down” på bilen och att hon därför blir lite sen. Klockan 10 kom domaren. Jag blev informerad om att hon höll på att läsa igenom vårt mål. Den består av 100 handskrivna sidor som olika domare har gjort under årens lopp (sedan 1993). Jag förstod att det skulle ta tid att tyda deras kråkfötter, men 20 över 10 blev vi inkallade till rätten. Det är mycket högtidligt, man slår i en gong-gong och alla reser sig upp när domaren, en vacker korthårig ung kvinna från Ghana, kommer in. Mitt mål var det första så jag fick resa mig upp. Min advokat hade då ännu inte kommit och varken min motståndare eller hans advokat var där.. Domaren förklarade att min del av bevisförningen var klar och att det var dags för de anklagade att försvara sig. Men först måste hon få anteckningarna från de tidigare domarna renskrivna för att kunna läsa dem och sätta sig in i målet. Det låter ju verkligen seriöst för jag har sett anteckningarna. Tre veckor skulle räcka för det och vi fick en ny tid den 8 februari. Jag skulle meddela min advokat detta. Bori Darboe blev lite orolig och sa att han skulle följa upp det hela och se till att anteckningarna verkligen blir renskrivna. Därför skall vi åka till Brikama på måndag igen!

Ebraima Bahs syster Haddi var redan gift, men bröllopsfesten fick vänta tills hennes syster kom hem från Norge. Systern hade bl.a. köpt lyxiga klänningar och tjusiga smycken åt henne i Dubai. Festen började mitt på dagen med att folk strömmade in på Ebraimas stora compound. Man hade hyrt in hundratals plaststolar för gästerna att sitta på. Det bjöds på mat och man satte sig i grupper, männen för sig och kvinnorna för sig och åt ur samma stora fat. Lars och jag fick ett eget fat. Bruden hade fem olika vackra klänningar och smycken som hon bytte om under dagen och kvällen. Hela tiden spelades högt från en inhyrd musikanläggning. Så småningom började kvinnorna dansa. Dansen blev bara vildare och vildare och t.o.m. jag rycktes upp i dansens virvlar i min afrikanska klänning och hatt. Sedan bjöds det på mer afrikansk mat och dansen fortsatte långt in på natten.

Hem från Mekka

Majoriteten (c:a 90%) av Gambias befolkning är muslimer. Förutom speciell mathållning, inget griskött eller alkohol, så ber man ett antal gånger under dagen. Det finns minareter med högtalare lite överallt i det här landet som ropar ut bönetider och stör nattsömnen tidigt på morgonen. Den största händelsen är dock att en gång i livet kunna resa till Mekka sk.hajj. När man kommit hem från Mekka är det stor mottagning och fest. Vi var igår inbjuda på en sådan fest hos Fattu Darboes faster. Där var jättemycket folk, mest kvinnor och alla pratade ”mandika” så vi förstod inte så mycket. Men vi blev underhållna av Fatu och en kusin Abdou som kommit hem från USA. Sedan bjöds det på mängder av afrikansk mat. Olika kvinnogrupper kom och sjöng och spelande för den hemvändande fastern. Det var en upplevelse utöver det vanliga.

Bröllop i Kololi

Ida Eks fosterdotter Eli gifte sig i lördags (6/1) med sin Francis. Det var ett enormt storslaget bröllop med hundratals gäster i en katolsk kyrka i Kololi. Vi fick tryckta inbjudningskort och tryckt program för hela dagen. Alla flickor och kvinnor var utstyrda i det mest fantastiska kreationer – för att inte tala om de kreativa frisyrerna (alla har nu löshår). Bruden var förståss den som var vackrast. Det var en lång ceremoni med tre präster, många välsignelser och mycket sång och trumspel från 11.30 till 14.30. Hela kyrkan gungade. Prästerna delade ut oblater till troende katoliker, men inget vin. Efteråt var det samling i en lokal med nya ceremonier, hyllningstal och lyckönskningar till brudparet och tacktal till familjerna. Sedan var det överlämning av presenter med puss och kram och fotografring för alla. Samtidigt serverades mat och dryck till alla dessa gäster. Den delen av bröllopet var slut 18.30 och följdes senare av middag med dans.

Strömavbrott

Plötsligt sjönk spänningen ner till 135 volt och Connie ringde desperat till Nawec (elverket) för att be om hjälp. Efter två dagar kom de och hittade felet och efter ytterligare två dagar kom de för att laga det. När de var klara ock kopplade på strömmen exploderade hela ställverket så nu har vi ingen ström alls. Reservdelarna måste köpas från England och det kan ta minst en vecka. Sen var det ju frågan om de hade budget för det. Vi har tagit det säkra före det osäkra och köpt oss en ordentlig gasolspis med fyra lågor och ugn med grill och även en kombinerad kyl och frys på gasol. Vi kommer sedan att få användning för dem när vårt hus blir klart. Men datorn går ej att ladda med gasol. Då ringde vi till Baccus för att låna ström och fick svaret ”It can plug it while we chat.”

Tobaski på nyårsafton

I år inföll muslimernas största högtid, tobaski på nyårsafton så det var ett dubbelt firande. Till tobaski syr man nya kläder och den som har råd slaktar ett får och delar med sig till släkt och vänner. Tians pappa som är imman i moskén hade fått en hel ko som de slaktade. Kött fanns det gott om så till våra vänner i Sukkuta hade vi tagit med ris, lök, matolja och maggi för matlagningen samt godis till barnen.
Vi var inbjudna att fira tobaski tillsammans med Ebraima Bahs familj i Brikama. På vägen dit tittade vi in hos Ida Ek som också bjöd på mat. Hos Ebraima hade man slaktat tre får som man delat med sig till sina grannar. Vi fick jättegott grillat fårkött med grönsaker. När vi sedan inte orkade äta av köttgrytan fick den med oss hem. Hela eftermiddagen kom det fint klädda barn som ville ha ”salibo” (allmosa) och Ebraima delade ut ”dalasis” till alla som kom.
Inför nyårsafton hade Lars och jag köpt en flaska rosa bubbel som vi öppnade på stranden och tittade på fyrverkerierna från Banjul och Bakau. Sedan festade vi på lite dansk ost och vin.

Flytt till Radio Syd

Efter jul flyttade vi till Radio Syd. Där har vi fått en egen lägenhet med egen badstrand. Det är skönt att kunna gå ner och ta sig ett dopp i havet när man känner för det. Eller ta en långpromenad längs stranden. I går såg vi en flock på 80 pelikaner som låg och fiskade och guppade på vågorna. Till stranden kommer det också sportfiskare som sticker ner sina långa metspön i sanden. De brukar få en hel del butterfish. Den är ful, men god och nyttig – innehåller en massa omega-3.