Begravning

Det blev ingen resa till Brikama idag (22/1). Bori Darboe avled plötsligt i lördags kl. 22.40 i sitt hem i Gunjur. I fick dödsbudet 20 min senare och redan på söndagen kl. 10 var det begravning. Här begraver man sina döda inom ett dygn. Vi trodde att han höll på att tillfriskna från sin lunginflammation som drabbat honom några veckor tidigare. Vi hade vid ett flertal tillfällen skjutsat honom både till lungröntgen och till doktorn. I torsdags var han mycket svullen på vaderna, men då litade han inte mer på dr vanliga läkarna utan ville uppsöka ”the local doctor”. Han blev bättre, men så ramlade han plötsligt ihop på lördag kväll.
Vi lastade bilen full med vänner från Sukuta. När vi kom till Gunjur hade massvis med folk (endast män) samlats utanför moskén. Efter hela gatan fram till sorgehuset satt kvinnor i rad på plaststolar. Inne hos änkan trängdes kvinnor som ville dela hennes sorg och visa henne sin sympati. Där inne satt jag tillsammans med alla kvinnor i säkert över en timme. Man samlade in pengar (charity) som man skulle ge änkan. Lars var ute hos männen vid moskén. Utanför moskén låg Bori Darboe på en träbår med ett kistlock över som var täckt med ett tyg med arabiska tecken. Olika män steg fram och berättade allt gott som Bori gjort i sitt liv. Tian berättade för Lars att änglarna lyssnar på vad man säger vid en begravning, därför är det väldigt viktigt att berätta bra saker om den döde. Sedan vandrade alla männen (uppskattningsvis 500-1000) iväg med Bori till begravningsplatsen, där han så jordfästes. Man bad en bön och lade igen graven. Sedan vandrade männen till Boris hem. Änkan och kvinnorna var inte med vid själva begravningen. Plötsligt sa man ”Nu kommer männen” och då skulle alla vi kvinnor gå ut ur huset. Då var det männens tur att beklaga sorgen för änkan. Vi satte oss på plaststolar ute på gården. Man satte fram hinkar med vatten och skopor som man kunde dricka ur. (Vi har alltid med oss eget vatten.) Så småningom kom det stora fat med ris och fisk som man bjöd på. Sedan gick vi in till änkan och tog adjö och gav charity.
Bori blev 75 – 80 år och var pappa till våra vänner Lamin och Fatu Darboe, men han efterlämnade också en ung änka och fem minderåriga barn. Han kom att bli en av våra närmaste vänner. Han hjälpte oss med att få ordning på våra papper på tomten i Medina Salam och hade nu också bestämt sig för att hjälpa mig att få tillbaka min tomt i Sukuta. Vi saknar honom mycket.