Briukama High Court 2007-02-27

Plötsligt hördes det tre hårda dunkar i golvet. Alla reser sig upp i rättssalen och domaren träder in i rummet. Advokaterna sitter som skolpojkar på rad vid ett bord mitt emot domaren och vi andra har bokat oss på bänkarna nere i rättssalen. Ett efter ett ärende presenteras för domaren. Berörda advokater och klienter reser sig när deras ärende kommer upp. Man svarar alltid stående vid tilltal och frågor från domaren. Vid tidigare rättegångar som jag varit med i Gambia hade både domaren och alla advokater peruker. Men det har de inte i Brikama High Court. Kan det kanske bero på att den nya domaren är en ung kvinna och lite modernare? När det blev mitt mål fick jag ställa mig upp tillika med min advokat och motpartens advokat. Det enda som hände var att renskrivningen godkändes och advokaterna begärde två veckor fär at läsa in det hele. Nytt datum fastslogs till 13 mars kl. 10.
På hemvägen tog vi vägen över Sanyang och åt lunch på Jungle Beach Bar (grillad ladyfish). Sedan åkte vi efter stranden till Tanje.Vi såg 25 stora fiskgjusar som flög efter stranden och fångadec fisk. I Tanje köpte vi två stora butterfish á 2kg för 140 Dalasi (35 kr). Vi tänker bjuda Ida Ek på grillad butterfish i morgon kväll.

Huset i Medina Salam 07-02-21

Nu börjar det likna nåt. Nu har vi både tak och klinkers på golvet, dörrar och galler för fönstret (det bör man ha för att inte få inbrott). Det är kaklat i badrummet och på köksväggen, tvättställ och kranar är på plats. Runt tomten börjar en mur att växa upp och de har gjort en gång in mot huset av klinkersbitar. När vi var där i onsdags hade de gjort första strykningen med kalkfärg både på insidan och utsidan. En septitank med trekammarbrunn höll på att muras. Vi har vatten i brunnen, men det räcker inte utan man måste gräva några meter till. Sedan skall det gjutas cementringar som ska stadga upp väggarna i brunnen. Vi behöver också en ställning med en vattentank, en generator och en pump som skall pumpa upp vattnet till vattentanken. Det som fattas är finliret med el- och vatten installationer. Snart kan det bli dags att flytta in.

Bilkörning i Gambia

När man kör bil i Gambia måste man vara beredd på vad som helst. Förutom att människor går ut hur som helst på gatan svänger bilar ut eller stannar plötsligt framför en utan att blinka. Det är trångt mellan människor och bilar inne i Banjul och Serekunda. Cyklisterna är t.o.m. värre än i Sverige. Små barn håller ofta till ute vid vägarna. De nya vägarna från Banjul till flygplatsen och hela kustvägen är breda och raka. Vissa vägar har även delade körfiler, men man får ta det försiktigt för rätt vad det är kommer det en bil mot en i fel fil. För några år sedan när jag åkte med Lamin till Gunjur var vägen rena rama ”puckelpisten”. Nu när vägen är rak och fin måste man ändå följa med ordentligt. Ofta springer en hop getter ut över vägen och ibland kommer en hel hjord med kor och ibland t.o.m. några åsnor. Getterna reagerar ju när man tutar på dem, medan korna bara tittar på en och flyttar sig makligt undan. Åsnorna tar priset, de reagerar överhuvud taget inte utan man måste nästan putta undan dem med bilen. Medan vi sitter ordentligt fastspända med säkerhetsbälte i Pajeron möter vi ofta små pickup-lastbilar fullastade med folk som sitter på det lilla flaket med baken utanfaör flakkanten. Att det inte händer mer olyckor än vad det gör i det här landet är ju ett under. Kan det bero på att de så ofta ber till Allah?

Att betala vägskatt i Gambia

Under januari månad skall alla fordon i Gambia betala vägskatt. För att kunna betala vägskatt måste man först gå till Revenue Authority (skatteverket) i Banjul för att göra en ansöka om ett Taxpayer Identification Number (TIN). Lars fyllde i blanketten för några veckor sedan. För att kunna lämna den ifrån sig fick han först stå i kö för att betala 25 Dalasis (7 kr) och få ett kvitto. Sedan i en ny kö för att visa kvittot och lämna blanketten. Varje morgon åkte han sedan in till skatteverket för att ta reda på om han blivit registrerad så att han kunde få sitt TIN. I flera dagar låg servern nere så flickorna som jobbade där gjorde inget annat än spelade datorspel. Vi började bli oroliga för man stoppas dagligen av polisen och nu hade de börjat fråga efter skattemärkena. Utan dessa kunde man få ställa bilen ifrån sig vid vägen. När Lars återkom i fredags (9/2) fanns han inte med i registret! Då fick han fylla i blanketten igen. I måndags den 12/2 fick han så sitt TIN. Då fick han först ställa sig i en ny kö för att betala ”Clearece” 500 Dalsis (135 kr) och få ett kvitto. Ny kö för att få ut Clerance Disk (runt märke som ska klistras i framrutan). Sedan fick han gå till polisen för att visa upp sin Clerance Disk och ställa sig i ny kö. Tyvärr råkade Lars ställa sig i fel kö, den för motorcyklar. Så han fick ställa sig i en ny kö igen för att betala vägskatt 757 Dalasis (200 kr). Sedan ny kö för att få ut två runda märken som bevis för att ha betalt Road Tax. Det var en trött Lars som kom hem efter allt köandet. (Han hade köat på banket också.) Men det var en lycklig man som hade fått sina tre runda märken som han nu kunde klistra upp i framrutan på sin bil.

Vakthundarna på Radio Syd

Våra ständiga följeslagare på Radio Syd är vakthundarna Janis (efter Janis Joplin) och hennes dotter (1 år) som fick heta Sotis för att hon är svart på ryggen. På våra morgonpromenader på stranden rusar de glatt med och springer runt och jagar småfåglar. Ibland jagar de också turister som joggar på stranden. Särskilt Sotis som är mycket livlig. Lars har alltid hundgodis med på promenaderna och försöker träna Sotis på att komma när han kallar på henne. Nu har hon blivit riktigt lydig, men den äldre hunden bryr sig inte alls om hundgodis eller att lyda.
Eftersom Radio Syd ligger direkt på stranden och hundarna är lösa så vaktar hundarna hela strandområdet runt omkring. Det händer t.o.m. att lilla Sotis springer upp på vägen bakom huset och Connie blir då livrädd att hon ska bli överkörd.
När vi ska ge oss iväg med bilen måste vi stänga in Sotis så att hon inte ska springa efter oss. Då ylar hon rakt ut för att hon inte får följa med. På natten är hon kompis med nattvakten Karaffa. Då följer honom honom och kollar att allt står rätt till. Nattvakten brukar somna, men rätt vad det är kan vi vakna av att hundarna skäller. Då har de sett någon misstänkt på stranden. Sedan somnar vi tryggt om.

Brikama High Court 07-02-08

Jag hade ju hoppats, men inte vågat tro på att domarnas 100 handskrivna ark skulle vara renskrivna. När jag kom till Brikama High Court fick jag reda på att sekreteraren hade haft så mycket att göra och att hon haft så svårt att tyda handstilarna att hon inte hunnit bli färdig. En ny tid blev bestämd till den 27 februari. Både domaren och min advokat ringde och pratade med sekreteraren och påpekade hur viktigt det var att hon blev färdig. Jag fick också hennes namn och telefonnummer med förslaget att jag och kunde kontakta henne och trycka på ev. locka henne med belöning.

Stranderosion

Sedan jag kom till Gambia för 15 år sedan har det hänt mycket med Gambias stränder. Värst var stranderosionen i slutet av 90-talet. Då försvann stora delar av stränderna ut i havet. Pinjehäckarna som var planterade långt upp på land spolades ut i havet och även strandbarerna vid hotellet rasade ner i havet. Det var hemskt att se och det var katastrof för de stora hotellena som låg närmast stranden. Radio Syd drabbades också. Havet kom allt närmare och Connie och Benny försökte desperat rädda sitt hus genom att bygga upp stora murar av stenblock mot havet. Det hjälpte tyvärr inte utan havet kom närmare och vågorna slog över huset som delvis blev vattenfyllt.
Gambias regering sökte hjälp utomlands. Världsbanken bidrog med pengar och holländarna kom till Gambia och satte igång med ett stort projekt. De hade stora båtar som sög upp sand från havsbotten och sprutade den upp på land. När jag kom tillbaka hit för några år sedan tappade jag nästan hakan. Stränderna var nu enorma med massor av sand.
Men havet ger och havet tar. Vi brukar ta en lång strandpromenad var och varannan morgon. Under den dryga månad som vi nu bott på Radio syd har vi märkt att strandlinjen förändrats märkbart. Buskar som vuxit en bit upp på land sköljs ut i havet. Det har bildats en liten creek som vi lätt vadade över i början men där vattnet nu ibland räcker oss upp till midjan. Vi ser hur vattnet vid ”niptide” (högsta tidvattnet) har spolat över land bort mot creeken.

Bennys hydda

Benny plockar bönor med Lars hjälp utanför sin hydda.

Bilder Tanjefiskhamn