Möte med Muhammed Travally

Förra veckan när vi kom med bilen i Serekunda ropade någon Margareta. Det var Muhammed en god vän som jag inte sett på flera år. När vi kom till Gambia för 15 år sedan var han ”poolboy” på Koto Strand Hotel. Sedan avancerade han till säkerhetschef. Hotellet byggdes av ett svenskt par och hela inredningen kom från IKEA. Det såldes sedan till en gambier som omkom i en bilolycka och när det ärvdes av den ohängde sonen försvann gästerna, hotellet förföll och personalen fick inte ut sina löner på tre år. Men vid försäljningen sedan fick de till slut ut sina retroaktiva löner. Det innebar 45.000 dalasis för Muhammed. För dessa pengar kunde han köpa sig en egen compound och byggde sedan sitt eget hus. Nu var han lyckligt gift och hade en dotter på 4 år. Det var en stolt Muhammed som visade oss sin compound och presenterade oss för sin lilla familj. Vi var där en hel dag, satt och pratade, drack ”ataya” (sött, starkt grönt te) och blev bjudna på benacin med kyckling. Vi besökte också dotterns förskola/skola. Rektorn presenterade sin skola och vi gick runt i klasserna och hälsade på lärarna och eleverna. Skolan var sponsrad av vänskapsföreningar i Danmark och Norge. Mottot var hårt arbete och diciplin.

Charity 40 days

I går var det 40 dagar sedan Bori Darboe dog. Traditionen är att man går till sorgehuset 3 dagar, 7 dagar och 40 dagar efter dödsfallet för att lämnar charity (en peng) till familjen. Varje gång finns det mat till gästerna. Vi var där både på 3-dagars och 7-dagars charity och lämnade en slant men vi åt inte. 40 dagars charity är den stora högtiden och då kom det fler hundra människor och alla fick mat, kakor och godis. Plötsligt försvann alla männen till moskén för att be och kvinnorna gick in i husen och bad. Sedan var det dags för charity. Om man är nära vän till familjen bör man då lämna en större slant också som bidrag till all maten. (Men ingen säger nåt.) Stora fat med ”benacin” (kryddstarkt starkt ris i olja med lammkött och grönsaker) delades ut. Lars och jag får alltid sked men de andra äter med fingrarna. Efter maten samlades alla männen ute på gården och bad för Bori Darboes själ. Efter 40 dagar skulle hans själ äntligen få komma till vila. Sedan delades det ut kakor och godis och gästerna började gå hem. Det var en mycket varm dag över 40 grader! Alla Boris tillgångar var låsta fram till den 40 dagen. Därefter följer bouppteckningen.