Tillbaka i Gambia

Medina Salam den18 september 2007
Lars och jag kom till Gambia vid 23-tiden den 28 augusti och blev mer eller mindre infösta i första bästa taxi, en gammal Renault 12. Jag tyckte strålkastarna var dåliga och frågade taxishauffören ocm han inte hade något ljus. ”Yes”, sa han och tände lampan i taket. Utanför den upplysta flygplatsen var det verkligen mörkt! Vi hade knappt ledsyn efter vägen. När vi äntligen kom fram till Medina Salam vågade vi inte ta vår vanliga väg som går över en åker med risk för att bli sittande där mitt i natten. I stället åkte vi in från baksidan och blev tvungna att gå en bit på en lerig stig. Min resväska vägde 28 kg så jag sa till taxichauffören att han får 100 Dalasis (30 kr) extra om han bär den åt mig. Han slängde gladeligt upp den på huvudet medan jag tog min ryggsäck och en 6-pack vatten och promenerade i mörkret till vårt hus. I Medina Salam finns ingen elektricitet så det är verkligen mörkt på natten. Grannarna kom nyfikna ut med sina ficklampor och hälsade oss välkomna och vid vårt hus kom en yrvaken vaktman med fru ut och öppnade den låsta grinden för oss.
Hela verandan med kvarlämnade utemöbler var täckt med ett lager tunn rödbrun sandgjord. Det hade regnat in så ena sidan av sängen och lakanen var mögliga. Lyckligtvis hade jag med mig rena lakan från Sverige. Vi var ju trötta efter den långa flygresan och ville bara gå och lägga oss. Lars hittade en halv flaska martini som vi tog som sängfösare.
Nästa dag var det bara att städa, samla ihop lakan och handdukar som skulle till tvätten, starta generatorn och pumpa upp vatten från brunnen till vattentanken, få igång kyl och frys och bilen som hade stått i containern i fyra månader. Den var svårstartad och batteriet fick laddas. Till slut fick vi investera i ett nytt batteri.
Nu har vi varit här i tre veckor. Det är första gången jag är i Gambia under regnperioden och det är helt annorlunda än att vara här under torrperioden (tourist season). Att komma från en kall regnperiod i Sverige till hettan och fuktigheten här, omväxlane med lätta och häftiga regnskurar med åska och solsken är en upplevelse som jag inte vill vara utan. Regnet här kan vara häftigt men inte lika ihållande och tröttsamt som det kan vara i Sverige. Sedan blir det solsken och allt är grönt och fint och fåglarna kvittrar. Det är rent sagolikt! Men vägarna utanför de stora huvudlederna är rena katastrofen! Man åker upp och ner i vattenfyllda sjöar och hålor. Ibland är det rena leråkern. Nu uppskattar vi verkligen vår Pajero med 4-hjulsdrift. Den är en välsignelse!
Vi har nu anpassat oss och lever ett mycket behagligt liv här i den fuktiga värmen. Varje morgon efter frukost promenerar vi ner till havet och badar i 30 gradigt vatten . Vi läser mycket, umgås med vänner, åker och handlar och äter ibland på någon enkel restaurang.