Skoldags

Vaktmannens barn Muhammed (2½ år) hade fått en plats i förskolan. Antagligen skulle också Ahladji (5 år) få en plats. För att få börja förskolan måste man ha två skoluniformer och vi lovade att bekosta dessa. Tyget fanns att köpa i Banjul (6 mil bort). Det var viktigt att det var just en särskild orangrgul färg till skjortan och en blålila till shortsen. Tillsammans med vaktmannen och äldste sonen gick vi runt med tygprover i handen på alla tygaffärer i hela Banjul. Det var viktigt att ha precis den rätta nyansen! Solen stekte och jag fick mig nästan ett spel på alla som tjatade och skulle hjälpa till (och hur onödigt jag egentligen tycker det är med skoluniformer för små barn). Vi fick till slut tag på det blå tyget, men inte det gula. Det fanns bara på en affär som just var stängd den dagen. Jag hoppades att det gula kanske skulle finnas i Serekunda så jag kontaktade Muhammed Travally som kan den stan. Tyvärr hittade vi inget gult men däremot såg jag mitt gardintyg som jag behövde ett draperi av. Jag ville ha tre meter, men fick 2.70 m. De påstod att 90 cm var en meter! Som gammal pedagog förklarade jag att en meter är 100 cm, men de förklarade att de kallade 90 cm för en meter, men eg var det ju en yard. Han hade t.o.m. kapat meterstocken vid 10 cm. ”You can´t fool the teacher!” sa Muhammed och skrattade.

Vi löste det så att Muhammed fick pengar för att köpa tyget nästa dag i Banjul och vi stämde möte med honom i Brikama (2 mil bort). I Brikama finns en stor Craft Market där man bl.a. säljer trummor. Vi passade på att låta Muhammed köpa en stor trumma till Jamilo och en halvstor till lilla Lisa (det blir alltid dyrare om man som vit ska köpa något). Sedan åkte vi till Boboi Lodge och badade och bjöd Muhammed på lunch.

Vaktmannen lämnade tygerna till skräddaren och idag var det två stolta pojkar som kunde gå till förskolan i sina nya skoluniformer.