Medina Salam

BynMedina Salam ligger på västkusten i södra Gambia knappt en mil från gränsen mot Senegal. Här bor ungefär 1050 personer. Många är änkor och flyktingar ifrån krigen i Ginea Bisau och den del av södra Senegal som kallas Kasamas. Det har tidigare varit lite oroligt i Kasamas då de har försökt frigöra sig från Senegal. (Jag åkte bil genom Kasamas för 5 år sedan och då var det många poliskontroller med k-pist försedda polismän och militärer.) Nu verkar det i alla fall vara ganska lugnt.

I Medina Salam livnär man sig mest på jordbruk och fiske. Man odlar bl.a. majs, peppar, kasava, ockra, tomater och nu finns det stora saftiga vattenmeloner i mängder. (Man får en stor melon för under 5 kr.) Kvinnorna hjälper till i fiskhamnen med att lossa fisken från båtarna. De går förbi utanför vår tomt varje dag med sina stora baljor på huvudet. Det finns också lite får och getter och en och annan åsna här i byn.

På vår tomt har bougavillan som vi planterade i våras tagit sig ordentligt och blommar nu för fullt. Det har varit riktigt varmt nu så på eftermiddagen när solen lyser på verandan har vi provisoriskt hängt upp lakan för att få lite skugga. Men nu har vi köpt tyg och låtit skräddaren sy fina draperier åt oss som vi kan dra för på eftermiddagen. Vi har ett stort talloträd på gärden som det är skönt att sitta under och få lite skugga. I trädet finns det gröna tallofrukter som barnen gillar att äta. Frukterna har en obeskrivlig besk - syrlig - sträv smak.

När Trema i våras frågade om det var OK att de skaffde sig lite höns sa jag att det gick bra men att jag absolut inte ville ha någon tupp som väker mig tidigt på morgonen. När Lars och jag kom i slutet av augusti så nackade de tuppen och åt upp den. Nu verkar det som att en av hönorna har förvandlat sig till tupp! Utanför mitt sovrumsfönster hör jag plötsligt: ”Kuckeliku klockan är sju”, fast den bara är 05.34 eller 06,15. Det är inge ordning på den tuppen. Trema får i alla fall väldigt brått att ta ut honom från gården så jag kan somna om. Tuppen har ställt till det med hönorna också för nu har vi fått små gulliga kycklingar. En annan höna har lagt ägg i en ihålig omkullvält palm här på gården, men hon har legar och ruvat läge nu så det verkar inte bli något av det.

Lilla Muhammed brukar komma och hälsa på mig och då vill han ha mjölk att dricka. Ibland kommer också storebror Ahladji. De är mycket intresserade av att titta i de två barnböcker som jag har. Härom kvällen hann det t.o.m. bli mörkt så de fick låna våra pannlampor. Där satt de sedan i mörkret på verandan och läste i pannlampans sken. Det var riktigt mysigt!

Nu när jag är ensam har vaktmansfamiljen bjudit mig på middag två gånger. Då får jag en sked och sitter och äter tillsammans med dem från ena sidan av den stora matskålen. Sedan sitter vi och dricker grönt te ”ataja” som är typiskt för Gambia. Man dricker ur samma lilla glas i tur och ordning. Jag gillar det, men ibland kan det vara för sött.

När Caddy och hennes son Danso var och hälsade på mig i lördags gjorde jag cili con carne som jag bjöd alla på. Det hade de aldrig ätit förut och t.o.m. barnen tyckte om det. Efter maten åkte vi kvinnor med barnen ner till stranden och badade. Lilla Muhammed är fortfarande rädd för havet och föredrar att leka i sanden på stranden men Ahladji följde med viss tvekan med mig ut i vattnet och verkade gilla det. Medan Danso som är 10 år är helt orädd och simmar mer under vattnet än på vattnet. Damerna Caddy och Mariama däremot njuter av att bara ligga i det grunda vattnet och låta vågorna skölja över dem.