Llle Lars i Gunjur

Vi hade köpt en säck ris på 50 kg för att ge till Boris Darboes familj i Gunjur. Innan vi hann åka dit med säcken ringde Ebraima och berättade att hans fru hade fått en ”babyboy” (13/2). Vi åkte dit för att gratulera och då kom rissäcken väl till pass (samma familj). Omi, den nyförlösta modern låg och sov på sängen. I hennes sovrum var det fullt med kvinnor som pratade högt. Äldre kvinnor kom in och försökte väcka Omi. Hon skulle inte få sova! Det var tradition sa de, men jag tyckte det var grymt och bad dem lämna henne ifred. Ebraima var en mycket stolt far och han berättade att han ville ge sin son ett europeiskt namn, nämligen Lars. Vi inbjöds till namngivningsfest en vecka senare.

Då samlades man på morgonen vid 10-tiden. Jag tror hela Gunjur var där. Kvinnorna satt för sig på plaststolar ute på gården och männen satt på plasdtmattor och plaststolar under en stor uppspänd presenning. Fåret slaktades. Kvinnorna sjung när barnets hår rakades av och byns sagoberättare dansade. Männen höll tal och reciterade Koranen och bad för barnet. Lars uppmärksammades särskilt för att barnet hade fått sitt namn efter honom. När allt håret var bortrakat lämnades barnet över till släktens äldste som välsignade barnet och skickade sedan runt barnet till andra äldre som också välsignade det. Sen var det uppehåll fram till 5-tiden. Då åkte vi till Brikama High Court för att kolla en del ang. min rättegång. Den blir den 12 och 13 mars. (Vi åker hem den 12, så det är precis att jag hinner vara med första dagen,) Ebrima ville vi skulle köpa med oss två flak läsk till em. Då var det massor med folk, massor med mat och dryck så rissäcken kom väl till pass. Kvinnorna dansade och spelade. Det var hög stämning hela kvällen. Ebraima och Omi visade sig i sina nya vackra festkläder och sa att de var ”very happy”.

När vi hälsade på familjen någon dag senare sa Ebraima att Omi gärna ville ha en bärsele, för Lille Lars är ju ett europeiskt barn och i Europa så bär man ju inte barnen på ryggen. Det skulle också kännas bra att gå ut i Gunjur och berätta att hon fått den i present av oss. Alla såg ju oss på namngivningen. När vi var i Serekunda åkte vi hela Kairaba Aveny fram och försökte leta efter en affär med bärsele, men det verkade omöjligt tills vi blev tipsade om en affär i Fajara. Där hittade vi en jättefin bärsele och lyckan var fullständig.