Medina Salam 2008/03/03
Vi kom till Gambia den 6 februari så det är verkligen på tiden att jag skickar en hälsning till släkt och vänner på min ”blogga”. Dagarna är fulla av aktiviteter så tiden går fort. Efter frukost varje morgon går vi i morgonrocken ner till stranden och badar. Det är alltid lika skönt. När vi var här i oktober var det 32 grader i vattnet, men nu är temperaturen nere i 25. Efter badet dricker vi kaffe (Zoega Presso). Sedan vidtar dagens aktiviteter. Antigen åker vi till Banjul för att få fram pengar, besöka Apex Optics eller hälsa på på Radio Syd. På Radio Syd finns det nu en bar där man även kan få något att äta bl.a. mycket goda ”heta räkor”. Vi passar också på att handla i Serekunda på Kairaba Shopping Centre där man kan hitta det mesta. Men vi kan lika gärna åka iväg till en beachbar, äta lunch, bada, lägga oss i skuggan på deras solsängar och läsa en bok.
När vi åkte hem i november väntade skräddarns fru (42 år) sitt elfte barn. Två av barnen hade dött före tre års ålder. De sa att det väntade barnet skulle heta Lars om det blev en pojke och Meta om det blev en flicka. När vi nu kom dit sprang alla barnen oss till mötes och skrek Meta, Meta, Meta! Och där inne i det lilla mörka huset byggt av lerblock låg Baby Meta. De var så glada att vi kom och ville absolu bjuda oss på lunch. Lars och jag fick sitta på en duk på golvet och äta med sked tillsammans med skräddaren. Medan resten av familjen åt med händerna ur en stor skål i ett annat rum. Skråddaren berättade att det var något av dramatik när Meta skulle födas den 12 december. På väg till kliniken i Gunjur (6 km) brakade transporten ihop och de fick promenera det mesta av vägen. Stanna och vila vid varje värk och promenera igen. Väl framkommen till kliniken föddes Meta direkt.
Gästhuset
Vi hade tidigare planetat att bygga ett gästhus, men när vi kom ner i augusti förra året var det stor uppståndelse i byn. TDA hade varit och markerat med cementpålar var gränsen för TDA (Tourist Developement Area) gick. Turistministeriet har nämligen beslutat att en sträcka på 800 m från stranden skulle reserveras för utveckling av turism. Vårt hus ligger 500 m från stranden så vi var ganska så oroliga. Vi talade med Alkalon (byhövdingen) men han viste inte så mycket och skulle försöka få reda på lite mer. Han menade att om TDA satte sina planer i verket skulle det betyda att 2/3 av byn skulle rivas och det såg han som omöjligt. Vi blev i alla fall rådda att ligga lite lågt med nya investeringar. Nu när vi är här igen så verkar allt ha lugnat ner sig. Alkalon säger att han nu hade hört att byar skulle undantas från TDA. Då kände vi att nu bygger vi vårt gästhus och tog kontakt men vår byggmästare Kingsley. Han räknade på det och nu är bygget igång. Först kom Muhammed Travally med sina killar och gjöt 1500 cemetblock. Sedan grävdes ramen för husgrund och väggar . Den murades upp och så var det dags för att gjuta cementplattan. Nu är väggarna murade och jag antar att de hinner lägga på taket innan vi åker hem. Sedan är det putsning av huset och dörrar och fönster ska komma på plats. Gästhuset kommer att bestå av två små sovrum en klädkammare och en vernda. Det kommer att finnas en dusch på utsidan och toalett och ett litet pentry på verandan.
När vi åkte hem i november väntade skräddarns fru (42 år) sitt elfte barn. Två av barnen hade dött före tre års ålder. De sa att det väntade barnet skulle heta Lars om det blev en pojke och Meta om det blev en flicka. När vi nu kom dit sprang alla barnen oss till mötes och skrek Meta, Meta, Meta! Och där inne i det lilla mörka huset byggt av lerblock låg Baby Meta. De var så glada att vi kom och ville absolu bjuda oss på lunch. Lars och jag fick sitta på en duk på golvet och äta med sked tillsammans med skräddaren. Medan resten av familjen åt med händerna ur en stor skål i ett annat rum. Skråddaren berättade att det var något av dramatik när Meta skulle födas den 12 december. På väg till kliniken i Gunjur (6 km) brakade transporten ihop och de fick promenera det mesta av vägen. Stanna och vila vid varje värk och promenera igen. Väl framkommen till kliniken föddes Meta direkt.
Gästhuset
Vi hade tidigare planetat att bygga ett gästhus, men när vi kom ner i augusti förra året var det stor uppståndelse i byn. TDA hade varit och markerat med cementpålar var gränsen för TDA (Tourist Developement Area) gick. Turistministeriet har nämligen beslutat att en sträcka på 800 m från stranden skulle reserveras för utveckling av turism. Vårt hus ligger 500 m från stranden så vi var ganska så oroliga. Vi talade med Alkalon (byhövdingen) men han viste inte så mycket och skulle försöka få reda på lite mer. Han menade att om TDA satte sina planer i verket skulle det betyda att 2/3 av byn skulle rivas och det såg han som omöjligt. Vi blev i alla fall rådda att ligga lite lågt med nya investeringar. Nu när vi är här igen så verkar allt ha lugnat ner sig. Alkalon säger att han nu hade hört att byar skulle undantas från TDA. Då kände vi att nu bygger vi vårt gästhus och tog kontakt men vår byggmästare Kingsley. Han räknade på det och nu är bygget igång. Först kom Muhammed Travally med sina killar och gjöt 1500 cemetblock. Sedan grävdes ramen för husgrund och väggar . Den murades upp och så var det dags för att gjuta cementplattan. Nu är väggarna murade och jag antar att de hinner lägga på taket innan vi åker hem. Sedan är det putsning av huset och dörrar och fönster ska komma på plats. Gästhuset kommer att bestå av två små sovrum en klädkammare och en vernda. Det kommer att finnas en dusch på utsidan och toalett och ett litet pentry på verandan.
posted by Meta at 04:58
1 Comments:
Roligt att läsa om er igen! Risken med att bygga gästhus är att ni kanske får många besök från Sverige, men det är kanske meningen? Här är våren på gång, Botaniska trädgården är full av lökblommor och tidigvårblommande buskar, men vattentemperaturen hos er ju ett steg längre.
Hälsningar Berit G på UTK
2:24 em
Skicka en kommentar
<< Home