Palmklättring

Vi har en stor palm på tomtgränsen. Under palmkronan finns stora klasar med stora frukter som kallas jallow. De innehåller lite vätska och ett geléaktigt ämne som smakar beskt och lite strävt. Inget vidare tycker jag, men det finns tydligen andra som gillar det. Många är intressedade av att ta ner dem och när jag sa att det kvittar för mig så lovade Trema några tonårspojkar att plocka ner dem. Jag blev livrädd när jag kom ut och fick se en av dem klättra upp i den höga palmen enbart med hjälp av en lång bambykäpp som dessutom var skarvad i ena änden. Det såg livsfarligt ut, utan några som helst säkerhetsanordningar. När han väl var uppe skickade han ner ett rep, där de band fast en stor machete. Där uppe i palmkronan klättrade han sedan omkring och högg loss klasarna med sin machete. Sedan firades de ner med repet och frukterna fördelades mellan de närvarnde. Lyckligtvis gick allt bra, men om något hade hänt hade jag blivit ansvarig eftersom det var på vår tomt. Jag kommer aldrig att tillåta det igen! När han gick fick han syn på mina walkingskor på verandan. Dem ville han gärna ha, men jag som har haft besvär med en hälsporre lämnar ogärna ifrån mig mina walkingskor. Man känner sig lite fånig ibland när man vet hur fattiga folk är här i byn och vi som har det så bra.

En dag på stranden

I helgen kom Kaddy från Sukuta hit med sin son Danaso, 11 år. Det blev en riktig bad- o semesterhelg för dem. Jag försökte lära Danso simma och flyta, men han sjönk som en sten, Rädd var han inte. Han ville väldigt gärna låna min jambe-trumma. Först spelade han på gården och alla barnen stod utanför och beundrade honom. Sedan tog han med sig trumman till stranden, där alla ville vara med och spela.
I Gambia tycker man om att sitta och dricka ”ataja” grönt te med mycket socker i som man brygger över en liten kolgrill. Man serverar i ett litet glas. Danso satt länge och bryggde ”ataja” till de stora killarna i ”banta-baren”. ”We sukutarien like this!”
Det kom två ”balanta killar” med sina hemmagjorda instrument på stranden. Kaddy spelade på trumman, så nu var det en full orkester. Vi andra dansade och klappade takten.
Jag gav D50 (16 kr) till en av killarna i ”banta-baren” för att köpa fisk. Själv gick jag hem och hämtade folie, matolja, lök och Magi. Två killar gjorde en grop i sanden vid strandkanten. Gropen fylldes snart med vatten och där rensade och fjällade de fisken. Två andra blandade lök, tomater och kryddor i en bunke. Sedan gjorde de små delikata fiskpaket som grillades över öppen eld. Vi var 12 som fick mat för D50. Sedan spelade de på trumman och vi dansade och pratade tills det blev mörkt och myggorna började komma. Danso ville gärna stanna i Medina Salam.

På BVC --- Fast i trafikkontroll

När jag Skulle köra in Mariama med lille Lars till BVC i Gunjur var ena framdäcket helt tomt på luft. Dagen innan hade jag på en bensinstation låtit fylla alla däcken (det kan man inte göra själv här), så jag var mycket förvånad och trodde förståss att jag hade punktering. Lyckligtvis har Lars inhandlat en pump som går på cigarettuttaget. Så det var bara att sätta igång och pumpa så att vi skulle komma iväg.
På BVC i Gunjur sitter alla mammor på rad med sina barn i knät. De får gå fram i tur och ordning och för att väga barnen och får sitt kort ifyllt. Sedan får man sätta sig på rad i nästa rum och invänta sköterskan. Där gick det på löpande barnd med sprutor i arm eller ben och ibland något annat (vet ej vad) i munnen. Det gick undan och snart var vi hemma igen. Luften höll i däcket och det gör det fortfarande.


Lars och jag har alltid sett till att vi har alla papper iordning ifall vi skulle fastna i en trafikkontroll. Det finns många kontroller utefter vägarna och ibland kan polisen vara ganska grinig.
Den 29 okt. när Siv-Britt, Margareta och jag samt Ousman, som är rektor för Skill centret i Kartong, var på väg in till Banjul, blev vi stoppade i en trafikkontroll i Brufut. Jag kände mig helt lugn och visade en kopia på mitt internationella körkort. Fast det är tillåtet här, så gillade han inte en kopia. Då ville han se försäkringsbeviset och jag räckte honom det. Då undrade han när jag kommit till Gambia för min försäkring hade gått ut den 19 okt. Jag hade glömt att kolla det! Han bad mig parkera bilen vid sidan om vägen och så tog han mina bilnycklar. Jag försökte beveka honom och få köra till Banul och betala försäkringen, men han var obeveklig. ”This car is not going anywhere!” Då ringde jag till vår gode vän i Banjul. Han har bett oss ringa om vi hamnar i knipa. Sedan han fått registreringsnummer, försäkringsbolag och Lars efternamn så skickade han sin chaufför för att betala försäkringen. Siv-Britt och Margareta hittade en bar längre fram på vägen där de satte sig att vänta medan Ousman och jag stod utanför bilen i värmen och väntade i två timmar tills chauffören kom med försäkringsbeviset. Glad i hågen gick jag med det till polisen, men han ville fortfarande inte släppa mig för jag hade ju bara en kopia på körkortet. Då ville han kolla chaufförens papper och klagade på något där och behöll hans körkort. Han han frågade honom också om pengar men han sa att han inga hade. Jag ringde till min gode vän igen och sedan han talat med polisen och jag skrivit under en stämning, där jag lovade att infinna mig i rätten den 31 okt. kl.09.00 fick jag efter lång stund mina bilnycklar, men han tänkte behålla försäkringsbeviset. Då sa jag till honom att jag kan ju inte köra bilen utan försäkringspapper. Vad skulle jag då säga om jag skulle fastna i en trafikontroll igen. Jag kunde inte läsa hans namnteckning så jag frågade vad han hette: ”Inspector Sanjang!” Han hade förståss hoppats att jag skulle ge honom något, men det gör vi av princip inte. Till slut fick jag alla mina papper och vi kunde åka och leta rätt på Siv-Britt och Margareta och det var inte heller så lätt.
I Bnjul kopierade min vän alla papper och lade fram ärendet för en överordnad. Ärendet avskrevs och jag kunde gå vidare som en fri människa.

Mat och kultur
Margareta från Alingås hade varit i Kartong tre gånger tidigare. Som bokintresserad förskollärare slogs hon av hur få böcker det fanns i skolan. Hon har därför tiggt ihop böcker och pengar för att bygga upp ett skolbibliotek i Kartong och av den anledningen tagit 9 månaders tjänstledigt från sitt arbete. Böckerna finns nu i en container i Banjuls hamn och väntar på att bli lossade. Sedan blir det Margaretas arbete att organisera upp det hela.
Den 21 oktober invigdes en ny ekolodge, Sadele som ligger vid havet mitt mellan Medina Salam och Kartong. Anläggningen som kostat D60 milj är bl.a. byggd av eget tegel och med separationstoaletter (liknande den som vi har i stugan). Vid invigningen var en massa höjdare inbjudna, som turist- och kulturministern, men även Siv-Britt, Margareta och jag. Det var mycket högtidligt med många tal, sång och dans och afrikanska musik. Efteråt var det visning av anläggningen och vi blev bjudna på kalla drycker och afrikanska smårätter bl.a. små grillpinnar och en slags köttbullar. Det hela är projekterat och drivs av ett engelskt par. Efter 25 år kommer hela anläggningen att överlämnas till Kartong. Den som lever får se…. Helpension kostar 70 engelska pund/dygn. Läs vidare http://www.gamspirit.com/
Som tack bjöd vi hem Therese och Michel, som jobbar på Sandele på ungsbakad butterfish, klyftpotatis och kålslaw. Efteråt serverade Trema oss gambisk ”ataja” grönt te med mycket socker i. Vi hade en trevlig eftermiddag tillsammans.
Vi blev sedan i vår tur hembjudna till Therese i Kartong. Där fick vi vara med och hjälpa till och skala potatis, morötter och lök som hon sedan frityrstekte i omgångar över öppen eld. Allt tog lång tid så det hann bli mörkt och myggorna kom fram så Margareta, som bor på skolan, fick hämta myggkräm åt oss. Vår belöning fick vi när allt var framdukat inomhus tillsammans med grillad ladyfish och catfish. Som matdryck serverades ”bushtea”. Allt var underbart gott!Mat och kultur
Margareta från Alingås hade varit i Kartong tre gånger tidigare. Som bokintresserad förskollärare slogs hon av hur få böcker det fanns i skolan. Hon har därför tiggt ihop böcker och pengar för att bygga upp ett skolbibliotek i Kartong och av den anledningen tagit 9 månaders tjänstledigt från sitt arbete. Böckerna finns nu i en container i Banjuls hamn och väntar på att bli lossade. Sedan blir det Margaretas arbete att organisera upp det hela.
Den 21 oktober invigdes en ny ekolodge, Sadele som ligger vid havet mitt mellan Medina Salam och Kartong. Anläggningen som kostat D60 milj är bl.a. byggd av eget tegel och med separationstoaletter (liknande den som vi har i stugan). Vid invigningen var en massa höjdare inbjudna, som turist- och kulturministern, men även Siv-Britt, Margareta och jag. Det var mycket högtidligt med många tal, sång och dans och afrikanska musik. Efteråt var det visning av anläggningen och vi blev bjudna på kalla drycker och afrikanska smårätter bl.a. små grillpinnar och en slags köttbullar. Det hela är projekterat och drivs av ett engelskt par. Efter 25 år kommer hela anläggningen att överlämnas till Kartong. Den som lever får se…. Helpension kostar 70 engelska pund/dygn. Läs vidare http://www.gamspirit.com/
Som tack bjöd vi hem Therese och Michel, som jobbar på Sandele på ungsbakad butterfish, klyftpotatis och kålslaw. Efteråt serverade Trema oss gambisk ”ataja” grönt te med mycket socker i. Vi hade en trevlig eftermiddag tillsammans.
Vi blev sedan i vår tur hembjudna till Therese i Kartong. Där fick vi vara med och hjälpa till och skala potatis, morötter och lök som hon sedan frityrstekte i omgångar över öppen eld. Allt tog lång tid så det hann bli mörkt och myggorna kom fram så Margareta, som bor på skolan, fick hämta myggkräm åt oss. Vår belöning fick vi när allt var framdukat inomhus tillsammans med grillad ladyfish och catfish. Som matdryck serverades ”bushtea”. Allt var underbart gott!
Mat och kultur
Margareta från Alingås hade varit i Kartong tre gånger tidigare. Som bokintresserad förskollärare slogs hon av hur få böcker det fanns i skolan. Hon har därför tiggt ihop böcker och pengar för att bygga upp ett skolbibliotek i Kartong och av den anledningen tagit 9 månaders tjänstledigt från sitt arbete. Böckerna finns nu i en container i Banjuls hamn och väntar på att bli lossade. Sedan blir det Margaretas arbete att organisera upp det hela.
Den 21 oktober invigdes en ny ekolodge, Sadele som ligger vid havet mitt mellan Medina Salam och Kartong. Anläggningen som kostat D60 milj är bl.a. byggd av eget tegel och med separationstoaletter (liknande den som vi har i stugan). Vid invigningen var en massa höjdare inbjudna, som turist- och kulturministern, men även Siv-Britt, Margareta och jag. Det var mycket högtidligt med många tal, sång och dans och afrikanska musik. Efteråt var det visning av anläggningen och vi blev bjudna på kalla drycker och afrikanska smårätter bl.a. små grillpinnar och en slags köttbullar. Det hela är projekterat och drivs av ett engelskt par. Efter 25 år kommer hela anläggningen att överlämnas till Kartong. Den som lever får se…. Helpension kostar 70 engelska pund/dygn. Läs vidare http://www.gamspirit.com/
Som tack bjöd vi hem Therese och Michel, som jobbar på Sandele på ungsbakad butterfish, klyftpotatis och kålslaw. Efteråt serverade Trema oss gambisk ”ataja” grönt te med mycket socker i. Vi hade en trevlig eftermiddag tillsammans.
Vi blev sedan i vår tur hembjudna till Therese i Kartong. Där fick vi vara med och hjälpa till och skala potatis, morötter och lök som hon sedan frityrstekte i omgångar över öppen eld. Allt tog lång tid så det hann bli mörkt och myggorna kom fram så Margareta, som bor på skolan, fick hämta myggkräm åt oss. Vår belöning fick vi när allt var framdukat inomhus tillsammans med grillad ladyfish och catfish. Som matdryck serverades ”bushtea”. Allt var underbart gott!
Mat och kultur
Margareta från Alingås hade varit i Kartong tre gånger tidigare. Som bokintresserad förskollärare slogs hon av hur få böcker det fanns i skolan. Hon har därför tiggt ihop böcker och pengar för att bygga upp ett skolbibliotek i Kartong och av den anledningen tagit 9 månaders tjänstledigt från sitt arbete. Böckerna finns nu i en container i Banjuls hamn och väntar på att bli lossade. Sedan blir det Margaretas arbete att organisera upp det hela.
Den 21 oktober invigdes en ny ekolodge, Sadele som ligger vid havet mitt mellan Medina Salam och Kartong. Anläggningen som kostat D60 milj är bl.a. byggd av eget tegel och med separationstoaletter (liknande den som vi har i stugan). Vid invigningen var en massa höjdare inbjudna, som turist- och kulturministern, men även Siv-Britt, Margareta och jag. Det var mycket högtidligt med många tal, sång och dans och afrikanska musik. Efteråt var det visning av anläggningen och vi blev bjudna på kalla drycker och afrikanska smårätter bl.a. små grillpinnar och en slags köttbullar. Det hela är projekterat och drivs av ett engelskt par. Efter 25 år kommer hela anläggningen att överlämnas till Kartong. Den som lever får se…. Helpension kostar 70 engelska pund/dygn. Läs vidare http://www.gamspirit.com/
Som tack bjöd vi hem Therese och Michel, som jobbar på Sandele på ungsbakad butterfish, klyftpotatis och kålslaw. Efteråt serverade Trema oss gambisk ”ataja” grönt te med mycket socker i. Vi hade en trevlig eftermiddag tillsammans.
Vi blev sedan i vår tur hembjudna till Therese i Kartong. Där fick vi vara med och hjälpa till och skala potatis, morötter och lök som hon sedan frityrstekte i omgångar över öppen eld. Allt tog lång tid så det hann bli mörkt och myggorna kom fram så Margareta, som bor på skolan, fick hämta myggkräm åt oss. Vår belöning fick vi när allt var framdukat inomhus tillsammans med grillad ladyfish och catfish. Som matdryck serverades ”bushtea”. Allt var underbart gott!Mat och kultur
Margareta från Alingås hade varit i Kartong tre gånger tidigare. Som bokintresserad förskollärare slogs hon av hur få böcker det fanns i skolan. Hon har därför tiggt ihop böcker och pengar för att bygga upp ett skolbibliotek i Kartong och av den anledningen tagit 9 månaders tjänstledigt från sitt arbete. Böckerna finns nu i en container i Banjuls hamn och väntar på att bli lossade. Sedan blir det Margaretas arbete att organisera upp det hela.
Den 21 oktober invigdes en ny ekolodge, Sadele som ligger vid havet mitt mellan Medina Salam och Kartong. Anläggningen som kostat D60 milj är bl.a. byggd av eget tegel och med separationstoaletter (liknande den som vi har i stugan). Vid invigningen var en massa höjdare inbjudna, som turist- och kulturministern, men även Siv-Britt, Margareta och jag. Det var mycket högtidligt med många tal, sång och dans och afrikanska musik. Efteråt var det visning av anläggningen och vi blev bjudna på kalla drycker och afrikanska smårätter bl.a. små grillpinnar och en slags köttbullar. Det hela är projekterat och drivs av ett engelskt par. Efter 25 år kommer hela anläggningen att överlämnas till Kartong. Den som lever får se…. Helpension kostar 70 engelska pund/dygn. Läs vidare http://www.gamspirit.com/
Som tack bjöd vi hem Therese och Michel, som jobbar på Sandele på ungsbakad butterfish, klyftpotatis och kålslaw. Efteråt serverade Trema oss gambisk ”ataja” grönt te med mycket socker i. Vi hade en trevlig eftermiddag tillsammans.
Vi blev sedan i vår tur hembjudna till Therese i Kartong. Där fick vi vara med och hjälpa till och skala potatis, morötter och lök som hon sedan frityrstekte i omgångar över öppen eld. Allt tog lång tid så det hann bli mörkt och myggorna kom fram så Margareta, som bor på skolan, fick hämta myggkräm åt oss. Vår belöning fick vi när allt var framdukat inomhus tillsammans med grillad ladyfish och catfish. Som matdryck serverades ”bushtea”. Allt var underbart gott!

Kartong linked with Alingsås

Medina Salam 2008-11-02
En annan positiv överraskning var att det var röjt en väg genom bushen rakt ner till havet. Det blev närmare för oss och samtidigt slapp vi gå genom det höga gräset vid Rasta Kunda. Där fanns det också två stora vakthundar som alltid skällde och ville nosa på oss när vi gick förbi. Rastamannen hälsade vänligt på oss medan våra gambiska vänner inte var tillåtna att gå över hans compound. Han berättade att han varit i slagsmål men några bybor och därför inte ville se några bybor på sitt område.
Den nya vägen hade rojts av några killar som just höll på att anlägga en trädgård och bygga en ”bantabar” på stranden. De planerar även att bygga kök så att de ska kunna servera dycker och enkla måltider som grillad fisk. Jag tycker att det är toppen att man nu får möjlighet till att söka skugga på stranden och att köpa dricka och inta en enkel måltid är inte heller helt fel.
Siv-Britt och jag promenerade varje dag efter frukost ner till stranden för att ta ett dopp i det 29 gradiga vattnet. Efter kaffet tog vi bilen för att uträtta våra ärenden.
Kartong är Gambias sydligaste ort. Den ligger 5 km söder om Madina Salam vid gränsen mot Senegal. Jag hade tidigare noterat skylten ” Kartong linked with Alingsås”, men genom Siv-Britt fick jag verkligen veta vad det hela rörde sig om. Alingsås har sedan många år stöttat Katong dels med lärarlöner och skolavgifter i förskolan och grundskolan men också med ett sk ”Skill center” för arbetslösa undgdomar och vuxna. Där undervisas de i praktisk teori och engelska samt sömnad och mekanik. 4 killar på Skillcentret tvättade bilen åt mig. Den var verligen smutsig efter de häftiga regnskurarna och de leriga byvägarna.
I Kartong hade man även startat en kvinnogrupp för att skapa gemenskap och stötta varandra. Jag var med Siv-Britt på ett av deras möten. Alla kvinnorna i gruppen var tilldelade någon upgift, om man inte var med i styrelsen så var man vice något och t.o.m. underhållare och glädjespridare. När vi kom var det genast någon som ryckte tag i oss, sjöng och dansade med oss. Alla klappade i händerna. Kvinnorna betalar D5 varje gång de kommer till mötet. Dessa pengar läggs upp som ett kapital, som de sedan kan låna ur. Många hade lånat pengar för att köpa kläder och mat när man firade avslut av Ramadan. Nu var det dags att betala tillbaka. Det var mycet pengar som gick runt. De hade också tillverkat tvättmedel som fördelades mellan kvinnorna. Allt sådant praktiskt tog väldigt lång tid. Mötet Avslutades med att flickorna på gården ville sjunga och dansa för oss. De hade övat och det var så välorganiserat. De drog även upp Siv-Britt och mig i en afrikansk dans.
Siv-Britt hade tillsammans med 12 kvinnor från Alingsås varit i Gambia och Kartong för första gången. Hon hade bott hemma hos en av kvinnorna och var nu eld och lågor för att stötta dem i sina olika projekt. Därför blev det många resor mellan Medina Salam och Kartong. Jag fick därmed också många nya vänner. Siv-Britt kommer att åka tillbaka till Kartong en vecka i februari 2009.