Vaktmansfamiljen växer.

När vi i mars 2007 flyttade in i vårt nya hus i Medina Salaam och anställde Trema som vår vaktman bestod hans familj av frun Mariama och barnen Alahdji 4,5 år och Muhammed 2,5 år.
Sedan berättade han att han hade en fru till som bodde i hans hemby och tog hand om hans mamma. Den frun hade han fått och tagit hand om sedan hon var 10 år och nu hade de en dotter på 2 år. När Tremas mamma sedan dog förklarade vi för honom att vi bara kan ha en fru på den har compounden och den frun är Mariama.
Mariama blev gravid och på våren 2008 födde hon sonen Lars. Sedan bestämde hon sig för att inte få fler barn och gick med i vårt familjeplaneringsprogram. Hon tar nu en p-spruta var 3:e månad.
När jag kom till Medina Salaam i oktober 2008 fanns på vår compound ytterligare en 7-årig pojke Dembo, som var Mariamas son från ett tidigare äktenskap. Men när skolan började återvände han till Mariamas mamma i hembyn.

På våren 2009 blev Trema erbjuden att också vara vaktman på granncompounden. Då skulle hans andra fru och dotter kunna bo där. Samtidigt berättade Mariama att hon för 11-12 år sedan hade fått en pojke som heter Ebrima till skänks. Han togs nu om hand av några släktingar, men han sprang vind för våg och det blev ingen ordning med hans skolgång. Hon undrade om inte Ebrima också kunde få bo på den andra compounden. Så beslutades det.

Så när jag den 15 oktober 2009 kom till vår compound i Medina Salaam hälsades jag välkommen inte bara av Trema och Mariama, utan också av den andra frun Yassi 20 år och hennes dotter Isatoo 3,5 år, Ebrima 12 år, Dembo 9, Alahdji 7år, Muhammed 5 år och lille Lars 1.5 år. Alla höll de till på vår compound. Fruarna turades om med matlagning och åt tillsammans med alla barnen. Yassi var höggravid och skulle snart föda. Den 24 oktober förlorade Yassi under stora blodförluster sitt barn. Hon blev mycket svag och stannade därför hos sin syster för att vila upp sig. Då vi åkte hem den 17 december hade hon inte kommit tillbaka till Medina Salaam.

Tremas barn Alahdji, Muhammed och Isatoo gick till skolan, men Mariamas stora barn Dembo och Ebrima var hemma med lille Lars. Det pratades om att de skulle gå i skola i Brending, byn på andra sidan vägen, men Mariama sa att där hade de skolavgifter och hon hade inga pengar. Det talades också om att skicka Dambo till Mariamas mamma, men hon var inte så frisk. Då gick jag och talade med rektorn Lamin på WYCE fri-skola i vår by. De fick börja där i 2:a och 3:e klass, men de måste ha skoluniform. Jag köpte tyg och gick till skräddaren som sydde uniformer åt dem och pojkarna och Mariama var glada.

Men lila Isatoo blev hemskickad från förskolan för hon hade ingen skoluniform. Jag tyckte synd om henne men kände att jag måste sätta mina gränser vid barnen på vår compound. När jag förklarade problemet för Lars syster Ruth och hennes vuxna barn Lise och Lasse, tog de sig gärna an Isatoo och betalade hennes uniform. Så blev hon blev deras lilla ”fadderbarn”!
När höstterminen var slut kom en stolt Trema och visade oss Alahdjis, Dembos och Ebrimas fina terminsbetyg.