Vräkning på Meta Kunda

Den 24 mars 2011 fick jag äntligen efter en rättegång som pågått i 18 år juridiskt rätt till min tomt i Sukuta. Den som jag kallar Meta Kunda. Motparten dömdes till att genast lämna min tomt och betala mig D 100.000 i skadestånd sam D 10.000 i utlägg.
Ingenting hände förutom att min motpart dog på kuppen. En familj bodde kvar i det hus han byggt på min tomt. För att de ska flytta behövdes en ”Court Order” för vräkning. Detta skulle ske redan i september, men blev uppskjutet tills jag kom i oktober. Jag, min advokat och min vän Fatou som representerar mig i Gambia har varit i kontakt med Cheriffen på High Court i Banjul massor av gånger. Han skulle ordna med en ”Court Order” så att jag skulle få hjälp av polisen vid vräkningen. På grund av presidentvalet hade polisen häcken full så vi fick vänta. Så småningom kom vi till skott och fick ”Court Order” på vräkning, men när vi kom till polisens högkvarter visade det sig att vi hade gårdagens datum på dokumentet. Så det blev till att ansöka om ny ”Court Order”.
Efter en helkväll med musik och dans i Senegambia kom jag i säng vid 4-tiden. Då ringer Fatou och väcker mig och säger att nu ar det dag. Vi ska åka till Banjul och få ”Court Ordern”. Det var bara att slänga på sig kläder och iväg. Tur att jag nu har bil! Med dokumentet i hand (med rätt datum) och med en polis och en tjänsteman åkte Fatou och jag till Polishögkvarteret. Efter en lång väntan i värmen var poliserskotten klar att ge sig iväg. Då plötsligt kom en order att presidenten behövde deras erskott. Men de skulle komma tillbaka. Det var bara att vänta några timmar. Äntligen. Jag trodde inte mina ögon, en hel täckt lastbil full med beväpnade poliser! Först kör jag i min Golf för att visa vägen och efter mig den stora polislastbilen. Vi stannade på vägen i Serekunda och plockade med oss i taxi 4 arbetare som skulle hjälpa till att tömma huset.
Väl framme vid Meta Kunda placerade sig 17 poliser runt på min tomt och utanför tomten. Tjänstemannen och polisen som åkt med mig visade ”Court Ordern” och förklarade för folket i huset att de nu måste lämna stället. Arbetarna som vi lejt hjälpte till att tömma huset på deras ägodelar. Det var inte mycket. Allt placerades utanför tomten. Det var ganska makabert och särskilt tyckte jag synd om en gammal tant som bott där länge. Allt gick lugnt till och något polisingripande behövdes inte. När huset var tömt och folket var ute lämnade polisofficeren formellt över ägandet till mig. Nästa steg blir att leta rätt på dödsboet för att jag ska få min ersättning.
Det var en mycket märklig dag (utan mat) som slutade med att jag körde Fatou på begravning till Gunjur där hennes pappas bror just dött. Jag känner också familjen och passade på att beklaga sorgen. När jag kom hem var jag så slut att Jag gick direkt och la mig.