Ang. omskärelse av flickor i Gambia

I Gambia finns det olika lagar. Dels finns de juridiska lagarna som alla måste följa men så finns också de traditionella lagarna, som är djupt rotade och beslutas av alkalon (byhövding) och district chief (områdes chef). De juridiska lagarna står över de traditionella lagarna, men de traditionella lagarna är svåra att ändra på. I Senegal har man lyckats med det och antagit en lag som gör att det är kriminellt med könsstympning av flickor. Det förekommer dock fortfarande ute på landsbygden. I Gambia finns en rörelse GAMCOTRAP som jobbar emot kvinnlig könsstympning. Den försöker påverka kvinnorna som utför den och har lyckats förmå flera att ”kasta kniven”. Saul som är barnmorska och leder vårt familjeplaneringsprojekt är emot omskärelse av flickor och har talat mot det i den lokala radion. Efter det fick han många hotelser och man sa att han bara gick de vitas ärenden. I vårt familjeplaneringsprojekt var nästa steg att få med männen i Medina Salam. Då berättade han att det var svårt att få till en tid för det nu för alla kvinnor i byn var upptagna med att förbereda festen för sina flickor som skulle omskäras. Han berättade att vanligtvis beslutar man en dag när det är dags för ett antal flickor att omskäras. Sedan förankras det hos Alkalon och Chiefen. Man försöker hitta ett lämpligt tomt hus där flickorna kan sova. En efter en plockas de små flickorna (4-5 år) ut av främmande kvinnor. Under tiden slår men på trumman. Flickorna har ingen aning om vad som ska ske och blir naturligtvis rädda och gråter. 83 flickor från Medina Salam fördes bort till bushen, där de under mycket trummande omskärs en i sänder av en särskild kvinna. Man lägger på läkande örter på såret och trummar och dansar för att man inte ska höra deras skrik och gråt. En släkting kommer till dem med mat och sover hos dem på natten. Alla flickorna sover i samma hus. Under dagarna är det mycket trummande och de får lära sig olika ritualer och hemliga sånger och danser. De får inte sjunga dem när de kommer hem. De får heller inte berätta för någon vad de varit med om. Det är mycket hemligt. Efter en vecka anser man att såren är läkta och då får de komma hem. Hemma tar man emot dem med en stor fest. De får nya fina kläder och skor, man flätar in nya frisyrer i deras hår och de blir bemötta som prinsessor. Det är stor folkfest med trummor och sång och dans hela dagen och natten. Saul berättade at vid något enstaka tillfälle har såret inte läkt och flickan har fått läggas in på sjukhus. Han berättade också att vuxna kvinnor som inte är omskurna kan bli mobbade och hotade med att de inte kan få några traditionella uppdrag om de inte omskär sig. Lyckligtvis förekommer det inte bland alla stammarna. T.ex Wolof stammen, som min Meta Ding Ding tillhör omskär inte sina flickor. Däremot är det vanligt bland Mandinka stammen och särskilt ute på landsbygen där utbildningen är låg. Vid mötet med familjeplaneringsgruppen ”Unga vuxna” i Misera var det en kvinna som skrek rakt ut: ”I regret it! I regret it! Iregret it”. Hon skulle i alla fall inte låta omskära sin dotter sa hon. Därför hoppas vi att vårt familjeplaneringsprojekt kommert vara ett viktigt inslag för att kunna påverka. Saul sa att han kommer att ta upp det på våra träffar. Det händer mycket i Gambia nu. Alla har mobiltelefon och radio och många har TV så information kommer förhoppningsvis så småningom ut till alla byar om man nu vill ta den till sig.